Unga människor sa att de vill spela en större roll i skyddet av våra hav. Medborgarforskning, som strandstädning, insamling av data eller att bli ”havsrapportörer”, är ett sätt att få människor att engagera sig mer. Praktisk erfarenhet från tidig ålder bidrar också till att bygga upp ett livslångt engagemang för hållbarhet och kan förändra skadliga vanor, som att använda engångsplast. Skolorna bör också gå längre än till läroböckerna. Studiebesök, utställningar och lärande i den verkliga världen kan hjälpa eleverna att bättre förstå föroreningar och avfall. Men för att verkligen göra skillnad bör ungdomar också delta i utformningen av havspolitiken och arbeta tillsammans med forskare, regeringar och näringsliv för att bygga upp en hållbar blå ekonomi. Hur kan EU på ett mer meningsfullt sätt involvera unga människor i arbetet med att skydda våra hav?