En fjärdedel av EU-medborgarna uppger att de har en funktionsnedsättning, dvs. över 100 miljoner människor. Enligt Europeiska revisionsrätten har dock EU:s åtgärder till stöd för personer med funktionsnedsättning endast haft begränsad effekt. Personer med funktionsnedsättning utsätts fortfarande för flera former av diskriminering och hinder i vardagen. Många offentliga byggnader och transportsystem är fortfarande otillgängliga. På arbetsplatsen är de underrepresenterade och saknar tillräckligt stöd för att förbli anställda. Barn med funktionsnedsättning har svårt att få tillgång till inkluderande utbildning som tillgodoser deras behov. Och de står också inför stora hinder när det gäller att få tillgång till hälso- och sjukvård, idrott, kultur och politiskt deltagande. Dessa systemiska hinder bidrar till en betydligt högre risk för social utestängning och fattigdom. Naturligtvis spelar medlemsstaterna en nyckelroll, men EU måste visa vägen och verka för kraftfullare åtgärder. I EU:s handikappstrategi 2021–2030 fastställs ambitiösa mål, men det nuvarande övervakningssystemet visar inte tydligt hur EU-medlen förbättrar livet för personer med funktionsnedsättning. För att åtgärda dessa brister bör EU avsevärt öka sin finansiering för att förbättra tillgängligheten, investera i inkluderande utbildningsprogram, stödja initiativ för yrkesmässig integration och inleda informationskampanjer för att bekämpa stereotyper. Att stärka dessa åtgärder är inte bara en fråga om rättigheter, det är viktigt att bygga ett rättvisare Europa, där alla kan leva med värdighet och oberoende, oavsett förmåga.