Som en frontline ledare inom vuxen social omsorg, har jag arbetat över demens tjänster och nu stödja individer med inlärningssvårigheter. I båda rollerna har jag bevittnat hur isolerade system sviker människor vid viktiga övergångspunkter i livet – från barn- till vuxentjänster eller från oberoende till vårdberoende i äldre ålder. Dessa brister är inte tekniska, utan strukturella. Vad som saknas är infrastruktur som erkänner sårbarhet som ett samhällsansvar, inte en individuell olycka. Vi måste bygga integrerade system där stödda bostäder, psykiatriska tjänster, flexibel vård och samhällsanslutning inte är fragmenterade erbjudanden utan samordnade rättigheter. Utan detta är rättvisa mellan generationerna retorik utan rot. Från personalplanering till tjänstedesign måste vi tänka över hela livscykeln. Det innebär att stödja dem som ger vård med hållbara roller och utbildning, och se till att systemen uppfyller föränderliga behov över tiden. Ett rättvist samhälle reagerar inte bara på kriser – det föregriper dem. Denna vision återspeglar de idéer som jag har stött på i det politiska arbetet om åldrande och psykisk hälsa. Jag hoppas att det signalerar värdet av deltagande – inte bara som en rättighet, utan som grunden för motståndskraftiga, värdiga system. Detta bidrag återspeglar mitt engagemang för detta mål.