År 2050 beräknas ungdomarna (15-29 år) minska, äldre +65 kommer att öka. Museer måste omdefiniera sig själva som sociala nav mellan generationerna: livfulla utrymmen där äldre och yngre vuxna ansluter, engagerar sig och lär av varandra och utvecklar ömsesidigt stöd. Museer kan utforma stadsgenereringsprogram för att skapa utrymmen för dialog och kulturellt engagemang, främja social integration och samhällssammanhållning, främja forskning och utbildning och främja hälsofördelar (ICOM). Om museer omprövades som ISB för gamla och unga vuxna (inte bara barn), skulle detta: 1. öka den sociala integrationen genom att ta itu med isolering och social utestängning bland både yngre och äldre, 2. underlätta kunskapsöverföring mellan generationerna, såsom digitala färdigheter från yngre till äldre och mentorskap från äldre till yngre vuxna, 3. aktivt engagera NEETs (inte i utbildning, sysselsättning eller utbildning) och pensionärer i meningsfulla roller. Detta skulle kunna ge skalbara sociala effekter, t.ex. 1. Besparingar i fråga om hälso- och sjukvårdskostnader. 2. Bidra till utvecklingen av unga som varken arbetar eller studerars färdigheter och förmågor för att hjälpa dem att hitta ett arbete eller intresse för studier, och därigenom minska andelen unga som varken arbetar eller studerar. 3. Engagera pensionärer i aktiva roller för att minska det ekonomiska trycket. 4. Utnyttja partnerskap med icke-statliga organisationer och lokala sammanslutningar som redan är aktiva i detta syfte. 5. Partnerskap med akademiska institutioner och beslutsfattare för att utvärdera och stödja projektet som en fallstudie som validerar förslaget till EU-politik.