Som en av grundarna av HER-autismens frivilliga team, en socialantropolog och en mor till tre – inklusive en tioårig, icke-talande autistisk dotter – föreställer jag mig ett Europa som verkligen omfamnar mångfald, inte bara som politik, utan som vardaglig praxis. Mångfald är inget problem att hantera. Oavsett om denna mångfald härrör från ålder, kön, ursprung, funktionshinder eller hälsostatus, bör den välkomnas och återspeglas i alla aspekter av livet. Funktionshinder är ett av många uttryck för den mänskliga erfarenheten. Med nästan var fjärde person i EU som lever med någon form av funktionsnedsättning är samhällsintegration inte en marginell fråga – den är central för demokratin. Jag stöder starkt inrättandet av ett EU-omfattande system för personlig assistans som bygger på självständighet, valfrihet och värdighet. Det är ett meningsfullt steg mot att ge enskilda personer möjlighet att leva fullt ut och självständigt. På samma sätt har etisk, inkluderande teknik en enorm potential att förbättra kommunikationen, tillgängligheten och det dagliga livet för människor av alla förmågor och alla generationer. När den styrs av empati blir tekniken en kraftfull equalizer. Som européer måste vi också se till att våra institutioner talar ett tydligt och inkluderande språk så att alla medborgare kan förstå, delta och bli hörda. Empati måste bli en grundläggande del av den politiska dialogen som en demokratisk nödvändighet. Den politik vi utformar i dag kommer att definiera morgondagens solidaritet och rättvisa. Ett Europa för alla är ingen dröm. Det är ett ansvar.