Solidariteten mellan generationerna är mest effektiv inom familjen, som fortfarande är den främsta tillhandahållaren av stöd till underhållsberättigade barn, yngre vuxna och äldre personer i behov av vård. Familjepolitiken är därför avgörande för att ta itu med denna fråga. För det andra handlar rättvisa mellan generationerna om hur ekonomiska resurser och beslutsmakt fördelas till olika åldersgrupper, men också om hur individer kan bidra till en rättvis och åldersbalanserad modell av välfärdsstaten. Till exempel kan senare pensionering och/eller flexibla arbetsformer vid högre ålder bidra till att minska den ekonomiska bördan för pensionssystemen. För att vara rättvis bör detta dock ta hänsyn till enskilda personers förmåga att arbeta längre, t.ex. beroende på deras hälsotillstånd, familjesituation, utbildning, möjligheter till livslångt lärande och tillträde till arbetsmarknaden. Både familje- och arbetsmarknadspolitiken bör ta hänsyn till att våra familjer blir mer diversifierade när det gäller sociodemografiska egenskaper som ålder, hälsa, familjesammansättning, utbildning eller etnicitet. Detta kommer att påverka förmågan hos olika familjer i olika regioner och platser att anpassa sig till arbetsmarknaden eller till nya utmaningar som klimatförändringar. Dialog mellan generationerna, med beaktande av intressen, erfarenheter och perspektiv hos människor i alla åldrar, är avgörande för att se till att ingen generation hamnar på efterkälken.