I dagens samhälle finns det en tydlig separation mellan generationerna, inte bara när det gäller mentalitet, men också inför regeringens förväntningar och nya etiska normer. Äldre generationer, som har vuxit upp i ett mycket annorlunda sociokulturellt sammanhang, är ofta mer ovilliga att anta vissa samtida idéer, såsom de som rör inkludering, mångfald eller nya identitetsuppfattningar. Vikten av deras traditionella övertygelser, djupt rotade i utbildning och deras tids värderingar, får dem ibland att avvisa eller frukta denna utveckling, som de uppfattar som att ifrågasätta deras referensram. Omvänt är yngre generationer, som badar i en ständigt föränderlig värld, mer medvetna om frågor som social rättvisa, jämställdhet, erkännande av minoriteter och respekt för miljön. Dessa nya frågor beaktas i allt högre grad av regeringarna och integreras i den offentliga politiken, vilket ytterligare förstärker denna klyfta mellan institutionella förväntningar och de äldres personliga värderingar. Denna generationsskillnad skapar ibland spänningar, där yngre människor skyller äldre människor för deras konservatism, medan äldre människor fördömer ett samhälle som de anser vara för tillåtande eller instabilt.