Hat härrör från individens rädsla mot det okända (territorium, seder, ritualer etc.). Det är därför inneboende såväl som empati med människans natur, djurarter som andra som stora apor och kattdjur. För att individen ska övervinna detta hat måste han bli medveten om det genom utbildning i alla dess former (föräldra-, skol-, universitets-, kult-, kultur-, historiska, minnesbesök) men också genom regelbundna interkommunala utbyten. Detta naturliga hat i Kant finns inte i Rousseau. I verkligheten hade de två filosoferna rätt eftersom människan lätt kan gå från kärlek till hat och vice versa. Allt beror på hans omgivning och som Spinoza så väl hade beskrivit sin önskan: Jag är hungrig, jag är törstig, är jag rädd. Ett exempel är folkmordet i Rwanda mellan hutuer och tutsier där massakrerna decimerade broderskap, grannskap och vänskap. Kampen mot hat är aldrig avslutad och kräver att en gemensam politik och kontinuerlig vaksamhet införs på alla nivåer i det mänskliga samhället med celler bestående av specialiserade experter (historiker, biologer, sociologer) som utfärdar sina slutsatser om politiken och offentliggörs regelbundet.