Om klimatförändringarna leder till att vi strukturerar en strategi för rättvisa mellan generationerna och därför genomför samråd i en deltagardemokratisk logik, måste vi se till att reagera på det brådskande behovet och därför vidta åtgärder (huvudordet från partskonferensen i Madrid). En generationsöverskridande strategi kräver att man bygger upp förtroende mellan yngre och mer avancerade generationer för att undvika risken för misstro och en skadlig klyfta. Detta kan göras mycket enkelt i territorierna genom att man i konkreta projekt kombinerar å ena sidan de gamlas färdigheter, deras erfarenhet, deras kunnande och å andra sidan de nya generationernas färdigheter, deras energi och deras digitala smidighet. Tillsammans kan de, i samarbete med lokala myndigheter och utbildningsinstitutioner, generera och förvalta projekt som bidrar till territoriell resiliens och social sammanhållning. Vissa av dessa projekt kan integreras i akademiska karriärer och andra i civila säkerhetssystem. Institutioner som t.ex. i Frankrike skulle kunna vara öppna för alla generationer, och pensionärer skulle kunna sköta dem på frivillig basis. De behöriga offentliga myndigheterna noterar att deras materiella resurser är begränsade, liksom deras personalresurser. Men åldersgruppen av arbetande seniorer representerar i vårt samhälle cirka 10% av befolkningen. De flesta är tillgängliga och ivriga att tjäna.